i need to get over myself
Om jag bara kunde komma över, om jag bara kunde släppa allt. Allt skulle bli mycket bättre då. Jag är på väg att släppa och jag jobbar hårt på det, men en del av mig vill inte släppa taget. Jag gillar tanken, jag gillar känslan. Men inget är ömsesidigt längre. Det försvann för länge sen. Synd att jag inte kunde släppa taget samtidigt.
En del av mig vill ta tag i allt och fixa saker, en annan del av mig vill inte. Snarare, vågar inte. "Hur fel kan det gå?" frågar jag mig själv ibland. Ja, det kan man ju undra. Men jag antar alltid det värsta. Det känns som om det inte kommer gå bra. Som om allt kommer gå åt helvete. Jag vet inte om jag orkar med allt i så fall. Men samtidigt kan det gå bra, samtidigt kan allt bli bra. Men jag kan inte, orkar inte vara så positiv. På nått sätt har jag gett upp mitt positiva tänkande någonstans på vägen.
Jag vet inte vad jag ska göra och jag är förvirrad. Vad borde jag göra? Vad ska jag göra?
De frågorna är fortfarande obesvarade och kommer antagligen fortsätta vara det. Tills jag hittar något otroligt svar inom mig, vilket av erfarenhet inte kommer hända under den snaraste framtid.
En del av mig vill ta tag i allt och fixa saker, en annan del av mig vill inte. Snarare, vågar inte. "Hur fel kan det gå?" frågar jag mig själv ibland. Ja, det kan man ju undra. Men jag antar alltid det värsta. Det känns som om det inte kommer gå bra. Som om allt kommer gå åt helvete. Jag vet inte om jag orkar med allt i så fall. Men samtidigt kan det gå bra, samtidigt kan allt bli bra. Men jag kan inte, orkar inte vara så positiv. På nått sätt har jag gett upp mitt positiva tänkande någonstans på vägen.
Jag vet inte vad jag ska göra och jag är förvirrad. Vad borde jag göra? Vad ska jag göra?
De frågorna är fortfarande obesvarade och kommer antagligen fortsätta vara det. Tills jag hittar något otroligt svar inom mig, vilket av erfarenhet inte kommer hända under den snaraste framtid.
kommentarer (:
Trackback
